Sweden     
NOTISA.COM.NOTISA.SE.NOTISA.EU 
  

 

  

JULENS ABC - Från advent till öl
JULENS ABC - JULTIDENS TRADITIONER FRÅN A - Ö

TEXT, BILD, IDÉ OCH RESEARCH: INGER LIN SÖDERBERG-LIDBECK © 2000-2008
SAMTLIGT MATERIAL OMFATTAS AV COPYRIGHT OCH FÅR EJ PUBLICERAS TILL NÅGON DEL UTAN TILLSTÅND FRÅN NOTISA BILDARKIVET ELLER INGER LIN SÖDERBERG-LIDBECK SOM FÖRBEHÅLLER SIG RÄTTEN ATT NEKA ANVÄNDNING. OTILLÅTEN PUBLICERING DEBITERAS ENLIGT NOTISAS REGLER.

För artiklar och bildmaterial kontakta Notisa Bildarkivet red2@notisa.com

Till nya
Julens ABC »
OBS! Julens ABC får bara läsas här. Du får INTE kopiera texten eller bilderna och lägga ut på din egen eller någon annan sida.
sida 1 « sida 2   
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

 

 

 
 

 

 
 
 

 
 

 
 
 
 

 
 

 
 
 


 
 
 

 
 

 
 
 

 
 

 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 

 
 
 

 
 

 
 
 
 

 

 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 

 
 
 

 
 

 
 
 
 

 

 
 

 
 
 

 
 
 
 

 

 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 
 
 
 
 

 
 
 
 
 

 
 
 
 
 

 

GLÖGG = Nyskapelse under 1800-talet av det gamla begreppet glödgat vin. Det glödgade vinet användes i gamla tider tillsamman med kryddor som medicin mot olika åkommor. Under 1800-talet blev det dock en juldryck. Glöggen skulle enligt 1800-talets recept innehålla kardemumma, citron, sötmandel, russin och bittermandel (i ohälsosamma mängder). Glöggen bereddes av två tredjedelar konjak och en tredjedel arrak. Det fanns även recept som innehöll portvin.

GRÖT OCH MANDEL = Mandeln i gröten är inte någon särdeles gammal jultradition Det var först under 1800-talet som det blev vanligt att lägga mandel i risgrynsgröten. Den som fick mandeln skulle prestera ett rim. Det fanns även skämtsamma antydningar om att den som fick mandeln skulle bli gift inom en snar framtid.
Risgrynsgröten var först en lyxvariant av vitgröt som var den vanliga julgröten. Med tiden blev risgrynsgröt vanligare än den vita mjölgröten. Mjölgröten serverades ofta med en klick smör. Det var enligt traditionen särdeles viktigt att man inte sparade på smöret i tomtens grötfat. Över huvud taget gäller att julen är en blandning av tradition och exotism. Jultraditionernas gamla kända menyer utökas ständigt med exotiska nyheter.

GÅ UT MED JULEN = Det var särdeles viktigt att alla som besökte ett hem i juletid inte gick därifrån utan att ha blivit bjuden på någonting. Om så skedde kunde personen gå ut med julen. Det betydde att julfriden inte skulle infinna sig i hemmet och att olyckor kunde drabba den ogästvänliga familjen.

HALM = julhalmen var i gamla tider en viktig beståndsdel i det mesta av julpyntet. Julbocken gjordes av halm liksom julkronan. Därtill var det vanligt att man lade julhalm på golven i stugorna. Det förekom även hackat granris och enris på sina håll. Mot slutet av 1800-talet blev det förbjudet av brandmyndigheterna att lägga julhalm på golven.

HÖKNATT = Enligt forntida tideräkning inträffade höknatten mellan den 13/1 och den 14/1. Höknatten kallas ibland midvinternatten men det är knappast troligt att det är begrepp som avser samma tillfälle. Höknatten var dock liksom midvinternatten en natt fylld av magi.

KALAS = Julkalasens tid inträffade från annandagen fram till tjugondag Knut då julen dansades ut.

JUL = Ordet jul är av mycket gammalt ursprung. Det betecknade i förkristen tid festtid. Jul kan också ha varit benämningen på midvinterperioden den 15/11- 15/12. I Snorre Sturalsons berättelser om de nordiska kungarna beskrivs förändring i julfirandet. Förr börjades julen vid Höknatten (som inträffade natten mellan den 13/1- 14/1), berättas det, men efter kung Håkon den Godes beslut att fira jul på kristet sätt firades julen vid den för kristna vanliga tiden. Därtill förekommer uttrycket att dricka jul i de gamla kungasagorna. Höknatten kan vara detsamma som midvinternatten. Midvinternatten ansågs vara en magisk och laddad tid. Då man tog tydor och skådade efter tecken för att utröna framtiden. Detta har av forskare ansetts bero på att julen har sitt ursprung i en förkristen högtid som högtidlighållit de döda förfädernas minne. Det har även förekommit uppfattningar om att julen varit en fruktbarhetsfest med omfattande offerriter.

JULBLOSS = Facklor på höga stänger som ställdes ut på gården under julkvällen och juldagens morgon. Julblossen togs även med till julottan. När man anlände till kyrkan julottemorgonen kastades blossen cirkelform på kyrkbacken. Blossen bildade ett bål som brann under gudstjänsten. Det förkom även att de ställdes i allé utefter kyrkvägen.

JULBRASAN = olika sorters ved blandades i den brasa som tändes inför julaftonskvällen. I julbrasan kunde man genom att skåda in i lågornas dans få reda på hur framtiden skulle bli. Blå lågor betydde svår tid. Röda lågor lovade goda framtidsutsikter. Den som var särskilt begåvad i spådomskonsten kunde av lågornas form utröna exakt vad som skulle ske inom den närmaste framtiden.

JULBOCK = Julbocken som oftast utfördes av halm blev en vanlig julprydnad under senare delen av 1800-talet. Det synes vara en allmän uppfattning bland gamla berättare att julbocken antingen var en kvarleva av gammal tro och att julbocken påminde om gamle Guden Tors bockar. Andra uppfattningar var att julbocken hade sitt ursprung i onda makters gestaltning. Det finns även andra åsikter. Det förekom att julbocken ställdes under bordet och serverades diverse smakbitar av julmaten. Det fanns även lekar där julbocken i smyg ställdes in hos grannar och bekanta. Det gällde för den som fått bocken att osedd lämna tillbaka den.

JULFRID = Julfriden var ett världsligt och juridiskt verkande påbud som var knutet till den kyrkliga julhögtiden. Julfriden började när kyrkklockorna ringde in julen på julaftonen och den upphörde först under trettondagen. Det var dubbla böter på alla brott under julfriden. Vissa arbeten fick dessutom inte utföras under denna tid. Inom folktro var de inte rätt att utföra kringgärning under julfriden.

JULGRAN = Det var i Tyskland som julgranen först blev populär. Mot slutet av 1800-talet blev det modernt att ha julgran även i värt land. De första julgranarna var vanligen bordsgranar vilket man kan se på gamla julkort. Julgranen uppfattades av många 1800-tals människor som en modernare uppföljare till det vintergröna offerträd som funnits i templet vid Uppsala i forna tider.

JULGRIS = Julgrisen var en lyx som de flesta unnade sig, även de fattiga. Fläsket och skinkan hade stor betydelse för julfirandet. Vanligen slaktades julgrisen luciadagens morgon. Men det fanns olika provinsiella variationer. Det var vanligt att julgrisen uppfattades som en tradition som hade sitt upphov i vikingagrisarna Särimner eller Guldenborste.

JULKLAPP = Ordet julklapp har sin uppkomst i en lantlig jullek. Leken gällde att klappa på dörren till någon närboendes stuga och kasta in något föremål (julbock) och sedan osedd ta sig från platsen. Den som blev tagen på bar gärning tvingades till någon bothandling. Med tiden blev ordet julklapp beteckning för julgåvor. Det var inte vanligt med julgåvor förrän vid slutet av förförra seklet. I de fattiga familjerna var det inte vanligt med julklappar förrän under 1900-talet.

JULKORT = Det var vid mitten av 1800-talet som speciella kort med julmotiv började tryckas i England. Motiven anknöt till julens religiösa händelser. Med tiden kom det mer profana motiv, t.ex. St Nikolaus, den kontinentala varianten av jultomte. När vykort blev tillåtna att skicka under slutet av 1800-talet blev det mycket populärt att skicka julkort även i vårt land. Portot var lågt och korten hade vackra motiv. De första julkorten importerades från England och Tyskland och visade därför jultraditioner och motiv som var nymodigheter. Det var främst julgranar och St Nikolausgestalter som förekom. Jenny Nyström och Max Hänel började teckna svenska julkortsmotiv under slutet av 1800-talet. Dessa motiv blev mycket populära samtidigt som de framhävde den svenska gårdstomten som en typisk julgestalt.

JULKRUBBA = Julkrubban är en katolsk tradition. I julkrubban åskådliggörs det scenarium som det berättas om i Bibelns julevangelium. Persongalleriet består av Jungfru Maria, Jesusbarnet som ligger i krubban och Josef snickaren som vakar över barnet, herdarna och de tre vise männen. Krubban blev föremål för vördnad under många århundraden. Även efter reformationen kom julkrubban att finnas även i reformerade områdens kyrkor.

JULELJUS = Se även adventsljus. Julljusen borde inte slockna av sig själva under julkvällen. Det betydde död och svår olycka. Om ljuset fladdrade till som av ett vinddrag och sedan slocknade sades att döden gick genom rummet. Det betydde att någon av familjen skulle dö under året.

JULMARKNAD = Julmarknaderna var vanligt förekommande redan under 1700-talet. De hölls på öppna platser i de större städerna. I Stockholm var det främst julmarknaden i Gamla stan som tilldrog sig den största uppmärksamheten. Marknaden hölls i regel från den 21 december, Thomas-dagen, fram till julaftonen. Gamla tiders julmarknader hade en speciell inriktning och karaktär som skiljde dem från vanliga marknadstillfällen. Det såldes inga skrymmande och kostsamma objekt som kreatur och jordbruksredskap vid julens marknader. Julmarknaden tillhandahöll mest småplock, sådant som brukade kallas krimskrams.

JULMAT = Den traditionella svenska julmaten varierar naturligtvis i landets olika provinser. Men vissa maträtter är allmänt förekommande. Lutfisken är ett minne från den tid då man fastade under advent, dvs. den romersk katolska medeltiden. Julskinkan tillhör både förkristen och reformatoriska mattraditioner. Julgröten har också varit allmänt förekommande antingen i form av risgrynsgröt eller vitgröt.

JULNATTEN = Natten då Jesus föddes. Klockan tolv räknades som Jesu födelsetimma. Det var då djuren kunde prata och då juleljusets låga delade sig i två delar. Det var då rätta tiden att ta tydor och utröna framtiden. Under natten hände det att förfädrens andar återvände till hemgården. Därför borde man av artighet lämna mat och öl på bordet till dem och helst också bereda sovplats åt dem i julhalmen. De kallades att man bäddade för änglarna.

JULOTTA = Julottan var julfirandets höjdpunkt. Då begav man sig arla morgonstunden till kyrkan. Det var viktigt att man inte kom alltför tidigt. Det påstods att de döda höll sin julotta några timmar innan de levandes julotta började. Den som oförskyllt hamnade vid denna julotta kunde råka ut för malören att tvingas med till de dödas boningar när ottan avslutades.

JULTOMTE = Vår svenska tomte var troligen till sitt ursprung en ätteande. En beskyddande och smått farlig gestalt som vakade över gårdens väl och ve. Han var inte särskilt knuten till julfirandet innan han upptäcktes av 1800-talets julkortstecknare. Det enda som anknöt honom till julen var att han skulle ha sitt fat med julgröt samtidigt som djuren fick extra hö i krubban. Det hörde till att vara generös i juletid. Djur, barn, gamla och tiggare skulle ha litet extra.

JULSKYLTNING = Julskyltningen blev ett evenemang för både rika och fattiga stadsbor under slutet av 1800-talet. I de stora metropolerna New York, London och Paris annonserades julskyltningar redan under 1850-talen. I Nordens huvudstäder blev julskyltningarna i blygsam form allmänna mot slutet av 1800-talet. Det började med att söndagen innan julaftonen utnämndes till skyltsöndag. Med tiden utökades antalet skyltsöndagar. Det blev första andra och tredje skyltsöndagen. Julmarknadernas utbud av karameller, pepparkakor och sötsaker fick därmed konkurrens.

JUNGFRU MARIA = Jesusbarnets moder. Hon blev havande genom den obefläckade avlelsen och födde Guds son Jesus.

KÄRVE = Julkärven som sattes ut på gårdstunet i juletid till småfåglarnas fröjd var också ett sätt att sia om framtiden. Om kärven genast blev fylld av fåglar väntade ett svårt år med missväxt. Lät däremot fåglarna vänta på sig skulle det bli ett bra skördeår med god gröda.

MARKNAD = Julmarknad hölls i städerna. Vanligaste marknadsdagen var Thomasdagen den 21/12. Thomas tvivlares dag då midvintersolståndet också inträffar.

KYNDELSMÄSSA = Kallades förr i tiden lilla jul. Den inföll den 2/2 och var den dag då den heliga jungfrun blev kyrktagen efter Jesusbarnets födelse. Kyrktagning var den vanliga rutinen i kyrkan förr när en kvinna som hade fött barn skulle återupptas i församlingen.

KRINGGÄRNING = Verksamheter som innebar cirklande rörelser, t.ex. bakning, spinning och körslor. Särskilt under dymmelveckan (vid påsk) och under julfriden var det opassande med kringgärning.

LUCIA = De äldsta uppgifterna om Luciafirande är från år 1764 i Västergötland. Den vitklädda och ljusprydda lucian förekom inte förrän under 1800-talets senare del. Lucia blev med tiden också servitris som överraskade med kaffe och lussekatter. Den 13/12 luciadagen var helgad åt Syrakusas skyddshelgon St Lucia. Det finns många berättelser om hennes bistra öde. Enligt en av legenderna förälskade sig en hednisk yngling i hennes vackra ögon. Hon vägrade gifta sig med honom och slet därtill ut sina ögon ur deras hålor och överlämnade dem på ett fat till den friaren. Lucia dog martyrdöden år 304.

I folktraditionen var Lussenatten årets längsta natt. En rumlarnatt då man åt och drack ganska okontrollerat som en förövning inför den kommande julen. Lussenatten var även en magisk natt då djuren kunde tala och allsköns otyg var i farten.

NIKOLAUS = St Nikolaus är förebild för St Claus den amerikanske rödklädde mystomten. Innan han blev sekulariserad tomtegestalt var han biskop i staden Myra i främre Asien under 300 talet. Han blev helgonförklarad på grund av sina goda gärningar. Han var också barnens och de fattigas vän samt skyddspatron för sjöfarare och pantlånare. St Nikolaus dag var den 6/12.

NISSAR = Små tomteliknande figurer. Framställs ibland som tomtens hjälpredor. I folktraditionen fanns olika nissar. De s.k. goanissarna hjälpte bonden att ta det goda från grannarna. Andra nissar levde i naturen i likhet med vättarna.

STAFFANS SKEDE = Annandag jul inträffade det s.k. Staffans skede då byns unga män red i väg för att vara först till klara källan för att vattna hästarna (Se även annandag). I samband med detta red de runt till byns gårdar och sjöng Staffansvisan. Staffan var en stalledräng… Namnet Staffan som är anknutet till den 26 december hedrar minnet av Stefanus den förste kristne martyren.

STJÄRNGOSSAR = Stjärngossarna framförde ursprungligen s.k. stjärngossespel. Det innebar att de kvällen innan trettondagen vandrade runt bland gårdar och hus och framförde små skådespel om Jesu födelse. Stjärngossarna bar med sig en lykta som kallades ljusa Stjärnan. Stjärngossarnas framträdanden var mest ägnade att roa och avsikten var att samla in pengar och mat till ett litet julkalas.

TRETTONDAGEN = Trettondagen som inträffar den 6/1 kallas även epifania vilket betyder uppenbarelse. Den anses vara den äldsta kristna högtid som fortfarande firas. Det finns berättelser om att den firades redan under kristendomens första århundrade. I många andra länder kallas dagen Heliga tre konungars dag. Det är också i andra länder en avslutningsdag för julen. De heliga tre kungarna som var betydelsefulla gestalter i julkrubbans scenario och i stjärngossespelen hette Kaspar, Melkior och Balthasar. Namnen återfinnes i skrifter från 1100-talet.

TJUGONDAG KNUT = Då dansas julen ut. Den 13/1 är Knuts dag. Namnet Knut antas anspela på en dansk konung som dödades i Odense kyrka år 1086. Han anses ha gynnat byggandet av Lunds domkyrka genom frikostiga donationer. Hur det kommer sig att hans namn blivit förknippat julens slutpunkt är dock inte helt lätt att utröna.

ÄNGLAR = Det fanns minst ett par typer av änglar som hade anknytning till julen. De änglar som avbildades på kyrkomålningar och även på julkort var de änglar som förkunnade frid på jorden och som sjöng till Jesu ära. Andra änglar var av mera obskyr karaktär. Det var de som skulle ha öl under julnatten och som behandlades med respekt och viss pietet. Det var förfädernas andar som under julnatten återvände för att inspektera de levandes vandel. Eftersom det inte ansågs nyttigt att tala om de döda benämnde man dem änglar i stället.

ÖL = Julölet bryggdes i gamla tider i hemmet. Det ansågs vara hedersamt att kunna servera ett välbryggt öl. I gamla tider sades att man drack jul. Julölet skulle vara mörkare och kraftfullare än det öl som konsumerades i vardagslag. Under slutet av 1800-talet började även de större bryggerierna att konkurrera med varandra genom att brygga julöl. Detta väckte opposition inom nykterhetskretsar vilka ansåg att julen skulle vara en familjehelg utan öl och starka drycker.
 

 

 

 

 

 

 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 

 
 
 
 
 

 
 
 
 
 

 
 
 

 
 
 

 
 
 
 
 

 

 

 
 

 
 

 

 

 

 
 

 

 

 
 
 
 
 

 
 
 
 
 

 
 
 
 
 

 
 
 
 

 

 
 
 

 
 

 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 

 
 
 

 
 

 
 
 
 

 

 
 
 

 
 

 
 
 
 
 

 
 
  « sida 1 « Tillbaka

 
 
 
 
 
   
   
   
   
   
   
   
   
   
Copyright Notisa © 2000-2008
Startsida   red2@notisa.com