GLÖGG = Nyskapelse under
1800-talet av det gamla begreppet glödgat vin. Det glödgade
vinet användes i gamla tider tillsamman med kryddor som
medicin mot olika åkommor. Under 1800-talet blev det dock
en juldryck. Glöggen skulle enligt 1800-talets recept innehålla
kardemumma, citron, sötmandel, russin och bittermandel (i
ohälsosamma mängder). Glöggen bereddes av två
tredjedelar konjak och en tredjedel arrak. Det fanns även
recept som innehöll portvin.
GRÖT OCH MANDEL = Mandeln
i gröten är inte någon särdeles gammal jultradition
Det var först under 1800-talet som det blev vanligt att
lägga mandel i risgrynsgröten. Den som fick mandeln
skulle prestera ett rim. Det fanns även skämtsamma
antydningar om att den som fick mandeln skulle bli gift inom
en snar framtid.
Risgrynsgröten var först en lyxvariant av vitgröt
som var den vanliga julgröten. Med tiden blev risgrynsgröt
vanligare än den vita mjölgröten. Mjölgröten
serverades ofta med en klick smör. Det var enligt traditionen
särdeles viktigt att man inte sparade på smöret
i tomtens grötfat. Över huvud taget gäller att
julen är en blandning av tradition och exotism. Jultraditionernas
gamla kända menyer utökas ständigt med exotiska
nyheter.
GÅ UT MED JULEN = Det
var särdeles viktigt att alla som besökte ett hem i
juletid inte gick därifrån utan att ha blivit bjuden
på någonting. Om så skedde kunde personen gå
ut med julen. Det betydde att julfriden inte skulle infinna sig
i hemmet och att olyckor kunde drabba den ogästvänliga
familjen.
HALM = julhalmen var i gamla
tider en viktig beståndsdel i det mesta av julpyntet. Julbocken
gjordes av halm liksom julkronan. Därtill var det vanligt
att man lade julhalm på golven i stugorna. Det förekom
även hackat granris och enris på sina håll.
Mot slutet av 1800-talet blev det förbjudet av brandmyndigheterna
att lägga julhalm på golven.
HÖKNATT = Enligt forntida
tideräkning inträffade höknatten mellan den 13/1
och den 14/1. Höknatten kallas ibland midvinternatten men
det är knappast troligt att det är begrepp som avser
samma tillfälle. Höknatten var dock liksom midvinternatten
en natt fylld av magi.
KALAS = Julkalasens tid inträffade
från annandagen fram till tjugondag Knut då julen
dansades ut.
JUL = Ordet jul är av
mycket gammalt ursprung. Det betecknade i förkristen tid
festtid. Jul kan också ha varit benämningen på
midvinterperioden den 15/11- 15/12. I Snorre Sturalsons berättelser
om de nordiska kungarna beskrivs förändring i julfirandet.
Förr börjades julen vid Höknatten (som inträffade
natten mellan den 13/1- 14/1), berättas det, men efter kung
Håkon den Godes beslut att fira jul på kristet sätt
firades julen vid den för kristna vanliga tiden. Därtill
förekommer uttrycket att dricka jul i de gamla kungasagorna.
Höknatten kan vara detsamma som midvinternatten. Midvinternatten
ansågs vara en magisk och laddad tid. Då man tog
tydor och skådade efter tecken för att utröna
framtiden. Detta har av forskare ansetts bero på att julen
har sitt ursprung i en förkristen högtid som högtidlighållit
de döda förfädernas minne. Det har även förekommit
uppfattningar om att julen varit en fruktbarhetsfest med omfattande
offerriter.
JULBLOSS = Facklor på
höga stänger som ställdes ut på gården
under julkvällen och juldagens morgon. Julblossen togs även
med till julottan. När man anlände till kyrkan julottemorgonen
kastades blossen cirkelform på kyrkbacken. Blossen bildade
ett bål som brann under gudstjänsten. Det förkom
även att de ställdes i allé utefter kyrkvägen.
JULBRASAN = olika sorters ved
blandades i den brasa som tändes inför julaftonskvällen.
I julbrasan kunde man genom att skåda in i lågornas
dans få reda på hur framtiden skulle bli. Blå
lågor betydde svår tid. Röda lågor lovade
goda framtidsutsikter. Den som var särskilt begåvad
i spådomskonsten kunde av lågornas form utröna
exakt vad som skulle ske inom den närmaste framtiden.
JULBOCK = Julbocken som oftast
utfördes av halm blev en vanlig julprydnad under senare
delen av 1800-talet. Det synes vara en allmän uppfattning
bland gamla berättare att julbocken antingen var en kvarleva
av gammal tro och att julbocken påminde om gamle Guden
Tors bockar. Andra uppfattningar var att julbocken hade sitt
ursprung i onda makters gestaltning. Det finns även andra
åsikter. Det förekom att julbocken ställdes under
bordet och serverades diverse smakbitar av julmaten. Det fanns
även lekar där julbocken i smyg ställdes in hos
grannar och bekanta. Det gällde för den som fått
bocken att osedd lämna tillbaka den.
JULFRID = Julfriden var ett
världsligt och juridiskt verkande påbud som var knutet
till den kyrkliga julhögtiden. Julfriden började när
kyrkklockorna ringde in julen på julaftonen och den upphörde
först under trettondagen. Det var dubbla böter på
alla brott under julfriden. Vissa arbeten fick dessutom inte
utföras under denna tid. Inom folktro var de inte rätt
att utföra kringgärning under julfriden.
JULGRAN = Det var i Tyskland
som julgranen först blev populär. Mot slutet av 1800-talet
blev det modernt att ha julgran även i värt land. De
första julgranarna var vanligen bordsgranar vilket man kan
se på gamla julkort. Julgranen uppfattades av många
1800-tals människor som en modernare uppföljare till
det vintergröna offerträd som funnits i templet vid
Uppsala i forna tider.
JULGRIS = Julgrisen var en
lyx som de flesta unnade sig, även de fattiga. Fläsket
och skinkan hade stor betydelse för julfirandet. Vanligen
slaktades julgrisen luciadagens morgon. Men det fanns olika provinsiella
variationer. Det var vanligt att julgrisen uppfattades som en
tradition som hade sitt upphov i vikingagrisarna Särimner
eller Guldenborste.
JULKLAPP = Ordet julklapp har
sin uppkomst i en lantlig jullek. Leken gällde att klappa
på dörren till någon närboendes stuga och
kasta in något föremål (julbock) och sedan osedd
ta sig från platsen. Den som blev tagen på bar gärning
tvingades till någon bothandling. Med tiden blev ordet
julklapp beteckning för julgåvor. Det var inte vanligt
med julgåvor förrän vid slutet av förförra
seklet. I de fattiga familjerna var det inte vanligt med julklappar
förrän under 1900-talet.
JULKORT = Det var vid mitten
av 1800-talet som speciella kort med julmotiv började tryckas
i England. Motiven anknöt till julens religiösa händelser.
Med tiden kom det mer profana motiv, t.ex. St Nikolaus, den kontinentala
varianten av jultomte. När vykort blev tillåtna att
skicka under slutet av 1800-talet blev det mycket populärt
att skicka julkort även i vårt land. Portot var lågt
och korten hade vackra motiv. De första julkorten importerades
från England och Tyskland och visade därför jultraditioner
och motiv som var nymodigheter. Det var främst julgranar
och St Nikolausgestalter som förekom. Jenny Nyström
och Max Hänel började teckna svenska julkortsmotiv
under slutet av 1800-talet. Dessa motiv blev mycket populära
samtidigt som de framhävde den svenska gårdstomten
som en typisk julgestalt.
JULKRUBBA = Julkrubban är
en katolsk tradition. I julkrubban åskådliggörs
det scenarium som det berättas om i Bibelns julevangelium.
Persongalleriet består av Jungfru Maria, Jesusbarnet som
ligger i krubban och Josef snickaren som vakar över barnet,
herdarna och de tre vise männen. Krubban blev föremål
för vördnad under många århundraden. Även
efter reformationen kom julkrubban att finnas även i reformerade
områdens kyrkor.
JULELJUS = Se även adventsljus.
Julljusen borde inte slockna av sig själva under julkvällen.
Det betydde död och svår olycka. Om ljuset fladdrade
till som av ett vinddrag och sedan slocknade sades att döden
gick genom rummet. Det betydde att någon av familjen skulle
dö under året.
JULMARKNAD = Julmarknaderna
var vanligt förekommande redan under 1700-talet. De hölls
på öppna platser i de större städerna. I
Stockholm var det främst julmarknaden i Gamla stan som tilldrog
sig den största uppmärksamheten. Marknaden hölls
i regel från den 21 december, Thomas-dagen, fram till julaftonen.
Gamla tiders julmarknader hade en speciell inriktning och karaktär
som skiljde dem från vanliga marknadstillfällen. Det
såldes inga skrymmande och kostsamma objekt som kreatur
och jordbruksredskap vid julens marknader. Julmarknaden tillhandahöll
mest småplock, sådant som brukade kallas krimskrams.
JULMAT = Den traditionella
svenska julmaten varierar naturligtvis i landets olika provinser.
Men vissa maträtter är allmänt förekommande.
Lutfisken är ett minne från den tid då man fastade
under advent, dvs. den romersk katolska medeltiden. Julskinkan
tillhör både förkristen och reformatoriska mattraditioner.
Julgröten har också varit allmänt förekommande
antingen i form av risgrynsgröt eller vitgröt.
JULNATTEN = Natten då
Jesus föddes. Klockan tolv räknades som Jesu födelsetimma.
Det var då djuren kunde prata och då juleljusets
låga delade sig i två delar. Det var då rätta
tiden att ta tydor och utröna framtiden. Under natten hände
det att förfädrens andar återvände till
hemgården. Därför borde man av artighet lämna
mat och öl på bordet till dem och helst också
bereda sovplats åt dem i julhalmen. De kallades att man
bäddade för änglarna.
JULOTTA = Julottan var julfirandets
höjdpunkt. Då begav man sig arla morgonstunden till
kyrkan. Det var viktigt att man inte kom alltför tidigt.
Det påstods att de döda höll sin julotta några
timmar innan de levandes julotta började. Den som oförskyllt
hamnade vid denna julotta kunde råka ut för malören
att tvingas med till de dödas boningar när ottan avslutades.
JULTOMTE = Vår svenska
tomte var troligen till sitt ursprung en ätteande. En beskyddande
och smått farlig gestalt som vakade över gårdens
väl och ve. Han var inte särskilt knuten till julfirandet
innan han upptäcktes av 1800-talets julkortstecknare. Det
enda som anknöt honom till julen var att han skulle ha sitt
fat med julgröt samtidigt som djuren fick extra hö
i krubban. Det hörde till att vara generös i juletid.
Djur, barn, gamla och tiggare skulle ha litet extra.
JULSKYLTNING = Julskyltningen
blev ett evenemang för både rika och fattiga stadsbor
under slutet av 1800-talet. I de stora metropolerna New York,
London och Paris annonserades julskyltningar redan under 1850-talen.
I Nordens huvudstäder blev julskyltningarna i blygsam form
allmänna mot slutet av 1800-talet. Det började med
att söndagen innan julaftonen utnämndes till skyltsöndag.
Med tiden utökades antalet skyltsöndagar. Det blev
första andra och tredje skyltsöndagen. Julmarknadernas
utbud av karameller, pepparkakor och sötsaker fick därmed
konkurrens.
JUNGFRU MARIA = Jesusbarnets
moder. Hon blev havande genom den obefläckade avlelsen och
födde Guds son Jesus.
KÄRVE = Julkärven
som sattes ut på gårdstunet i juletid till småfåglarnas
fröjd var också ett sätt att sia om framtiden.
Om kärven genast blev fylld av fåglar väntade
ett svårt år med missväxt. Lät däremot
fåglarna vänta på sig skulle det bli ett bra
skördeår med god gröda.
MARKNAD = Julmarknad hölls
i städerna. Vanligaste marknadsdagen var Thomasdagen den
21/12. Thomas tvivlares dag då midvintersolståndet
också inträffar.
KYNDELSMÄSSA = Kallades
förr i tiden lilla jul. Den inföll den 2/2 och var
den dag då den heliga jungfrun blev kyrktagen efter Jesusbarnets
födelse. Kyrktagning var den vanliga rutinen i kyrkan förr
när en kvinna som hade fött barn skulle återupptas
i församlingen.
KRINGGÄRNING = Verksamheter
som innebar cirklande rörelser, t.ex. bakning, spinning
och körslor. Särskilt under dymmelveckan (vid påsk)
och under julfriden var det opassande med kringgärning.
LUCIA = De äldsta uppgifterna
om Luciafirande är från år 1764 i Västergötland.
Den vitklädda och ljusprydda lucian förekom inte förrän
under 1800-talets senare del. Lucia blev med tiden också
servitris som överraskade med kaffe och lussekatter. Den
13/12 luciadagen var helgad åt Syrakusas skyddshelgon St
Lucia. Det finns många berättelser om hennes bistra
öde. Enligt en av legenderna förälskade sig en
hednisk yngling i hennes vackra ögon. Hon vägrade gifta
sig med honom och slet därtill ut sina ögon ur deras
hålor och överlämnade dem på ett fat till
den friaren. Lucia dog martyrdöden år 304.
I folktraditionen var Lussenatten
årets längsta natt. En rumlarnatt då man åt
och drack ganska okontrollerat som en förövning inför
den kommande julen. Lussenatten var även en magisk natt
då djuren kunde tala och allsköns otyg var i farten.
NIKOLAUS = St Nikolaus är
förebild för St Claus den amerikanske rödklädde
mystomten. Innan han blev sekulariserad tomtegestalt var han
biskop i staden Myra i främre Asien under 300 talet. Han
blev helgonförklarad på grund av sina goda gärningar.
Han var också barnens och de fattigas vän samt skyddspatron
för sjöfarare och pantlånare. St Nikolaus dag
var den 6/12.
NISSAR = Små tomteliknande
figurer. Framställs ibland som tomtens hjälpredor.
I folktraditionen fanns olika nissar. De s.k. goanissarna hjälpte
bonden att ta det goda från grannarna. Andra nissar levde
i naturen i likhet med vättarna.
STAFFANS SKEDE = Annandag jul
inträffade det s.k. Staffans skede då byns unga män
red i väg för att vara först till klara källan
för att vattna hästarna (Se även annandag). I
samband med detta red de runt till byns gårdar och sjöng
Staffansvisan. Staffan var en stalledräng
Namnet Staffan
som är anknutet till den 26 december hedrar minnet av Stefanus
den förste kristne martyren.
STJÄRNGOSSAR = Stjärngossarna
framförde ursprungligen s.k. stjärngossespel. Det innebar
att de kvällen innan trettondagen vandrade runt bland gårdar
och hus och framförde små skådespel om Jesu
födelse. Stjärngossarna bar med sig en lykta som kallades
ljusa Stjärnan. Stjärngossarnas framträdanden
var mest ägnade att roa och avsikten var att samla in pengar
och mat till ett litet julkalas.
TRETTONDAGEN = Trettondagen
som inträffar den 6/1 kallas även epifania vilket betyder
uppenbarelse. Den anses vara den äldsta kristna högtid
som fortfarande firas. Det finns berättelser om att den
firades redan under kristendomens första århundrade.
I många andra länder kallas dagen Heliga tre konungars
dag. Det är också i andra länder en avslutningsdag
för julen. De heliga tre kungarna som var betydelsefulla
gestalter i julkrubbans scenario och i stjärngossespelen
hette Kaspar, Melkior och Balthasar. Namnen återfinnes
i skrifter från 1100-talet.
TJUGONDAG KNUT = Då dansas
julen ut. Den 13/1 är Knuts dag. Namnet Knut antas anspela
på en dansk konung som dödades i Odense kyrka år
1086. Han anses ha gynnat byggandet av Lunds domkyrka genom frikostiga
donationer. Hur det kommer sig att hans namn blivit förknippat
julens slutpunkt är dock inte helt lätt att utröna.
ÄNGLAR = Det fanns minst
ett par typer av änglar som hade anknytning till julen.
De änglar som avbildades på kyrkomålningar och
även på julkort var de änglar som förkunnade
frid på jorden och som sjöng till Jesu ära. Andra
änglar var av mera obskyr karaktär. Det var de som
skulle ha öl under julnatten och som behandlades med respekt
och viss pietet. Det var förfädernas andar som under
julnatten återvände för att inspektera de levandes
vandel. Eftersom det inte ansågs nyttigt att tala om de
döda benämnde man dem änglar i stället.
ÖL = Julölet bryggdes
i gamla tider i hemmet. Det ansågs vara hedersamt att kunna
servera ett välbryggt öl. I gamla tider sades att man
drack jul. Julölet skulle vara mörkare och kraftfullare
än det öl som konsumerades i vardagslag. Under slutet
av 1800-talet började även de större bryggerierna
att konkurrera med varandra genom att brygga julöl. Detta
väckte opposition inom nykterhetskretsar vilka ansåg
att julen skulle vara en familjehelg utan öl och starka
drycker.
|